I was a dancer all along

Kan ni en dag förlåta mig för den fruktansvärda bildkvaliteten?
Har haft, och har fortfarande, en väldigt hektisk vecka. Men nu kände jag att det var dags att uppdatera denna fabulösa blogg. Efter att ha pluggat NO och franska i eftermiddags åkte jag, Emma, Emilia och Sofia in till stan. Vi gick på grande gratiskonsert på Drottningtorget, det var invigning av ett nytt hotell. Kvällens aktörer var Danny (tha entertainaaah no uno), Fibes! Oh Fibes!, Tove Styrke, Ulrik Munther och slutligen världens gulligaste Timbuktu! Behöver jag skriva att vi dansade och skrålade med som aldrig förr? Förstörde alla andras upplevelse totalt, rebelliskt är bara förnamnet. Kanoners. Vi köpte diverse små sockerbovar på Pressbyrån och sprang till den gröna expressen hem. Där inleddes samtal om "musikglassen" och andra fånigheter som jag inte vågar basunera ut här. Älskar Göteborg och älskar mina vänner som får den mörkaste, kallaste av kvällar i januari att bli till guld.

Nu, sängen och hoppas att kunskaper om hormoner smyger sig in i mitt hufvud under natten.

P3 Guld 2012

Igår kväll stod jag, Emma och Emilia längst fram vid P3 Guld-galans scen. Vilken kväll, sanna mina ord! Det var party från Veronica Maggio till att galans krönte kung Kapten Röd förenade hela Lisebergshallen till tonerna av Ju mer dom spottar. Salem var en trevlig värd, kanske blev det lite stelt ibland, men han är ännu gulligull hela han. Markus Krunegård bjöd på ny singel och det lät riktigt lovande inför nya skivan. Och visst var det ena halvan av Johnossi som spelade gitarr bredvid honom? First Aid Kit spelade The lion's roar helt fantastiskt fint, det var vi ense om. Laleh var som från ovan och hade även kvällens snyggaste outfit. Frågorna jag ställer mig dagen efter: Vems idé var det att bjuda in Amigo-programledaren? Varför vann Timbuktu inget pris? Och vad gjorde egentligen Rebecca & Fiona i slutet av sitt uppträdande? P3 Guld 2012 bjöd på det ena och det andra, men grymt var det.
Idag har det inte vart lika party. Jag har tagit första Gardasil-sprutan och förberett mig inför diskussion om statliga monopol imorgon. På det har jag läst lite sexualkunskap och pluggat till franskadiagnosen. Men nu skall jag koppla bort skolan och se på Seven, Brad Pitt i sina bästa år.

Guldbiljetten

Så här på lillördag har jag gjort mitt historiaprov och det känns jättebra. Sen var jag, Emma, Emilia & Sofia på bibblan och "pluggade". Sen gick de två sistnämnda och det var väl då som det gick utför för våra studier. Jag tror inte att alla i vår omgivning var så jätteglada på oss men men... Vi fönstershoppade i vårt storslagna centrum och sen var det dags för skolans redovisningskväll för föräldrar. Mucho trevligt! Mina lärare är ganska sköna ändå, även om alla kanske inte är tiptop. På något sätt gillar man dem. Imorgon är vi lediga så jag tänkte plugga Strindberg, matte och handla julklappar.
Och ja, för att förklara bilden. Jag, Emma och Emilia ska på P3 Guld-galan i januari! Det kommer bli helt fantastiskt. Markus Krunegård, Veronica Maggio, Laleh, First Aid Kit; Fibes, Oh Fibes och massa andra kommer. Dessutom är Salem Al Fakir konferencier!

I know the sun will set to rise



Dagens låt! Texten är så himla fin och Chris Martin sjunger brallorna av mig. Jag ber er, Rix Fm, spela inte sönder den...

Nu blir det lite klassisk musik och plugg.

Florence + The Machine - Shake it out



Medan jag skriver klart min konditionsuppgift i idrotten och pluggar lite franska kan ni få lyssna på den här låten. My cup of tea for sure!

2 steg från Håkan



Missa inte denna underbara man på tv ikväll! SVT2 kl 20.00, jag är bänkad.

Känslorna faller fritt på midnattsgatorna








Igår skyndade jag mig in till stan efter skolan för att träffa Felicia. Vi tog en fika på Espresso House och strosade längs Avenyn innan vi tog 5:an bort till Liseberg. Efter 10 minuters velande mellan tre olika köpte jag äntligen en tygpåse med Håkan och "Det är så jag säger det". I love it! Vi satte oss på en bänk och pratade om roliga och mindre roliga saker innan vi åt frittar på Comics. När Foff frågade om det var möjligt att bara få pommes frites svarade kassakillen att "Det är absolut möjligt!". Då klockan blev fem var det dags för tre timmars väntan på favoriten. Man såg många bekanta ansikten i publikmassan. Och dessvärre en del flaskor med okänd substans och cigaretter som tändes och fimpades gång på gång. Men när klockan blev åtta och ridån drogs ner till tonerna av "Det här är min tid" var bekymren som bortblåsta. Resten var obeskrivligt. Jag är så lycklig när jag hör honom. Han spelade senaste skivan från början till slut och däremellan berättade han om hur han nästan blev påkörd av spårvagnen med sitt eget namn på. När vi i publiken lät som de 19 500 pers vi var sa Håkan lågmält "Jag tror jag måste byta byxor...". Extranumrerna drog igång och till Känn ingen sorg för mig Göteborg sprutades det konfetti. Kom igen Lena! fick alla att dansa. Ramlar, som är en mina favoriter, var som vanligt ett enda långt lyckorus. Nu kan du få mig så lätt spelades äntligen så som den ska med akustisk vers och hårda trumslag och skrik till refrängen. Men vackrast på hela kvällen var ändå sista låten: Det är så jag säger det. Den har han aldrig spelat på de tidigare fyra konserterna jag varit på så den har jag längtat efter. Och visst blev det en tår i ögat. Jag säger som jag sa på Rock House-signeringen för snart ett år sen. Håkan, du är världens bästa.


It's the opposite of Hallelujah


Slottsskogsvallen 4/6

Precis när jag trodde att förkylningen var borta vaknade jag 06.17 av att näsan var alldeles igentäppt. Toppen! Tänker gå till skolan imorgon ändå, orkar inte vara hemma mer. Börjar bli lite bindgalen.

Men något som muntrar upp mig och som jag ser fram emot är HÅKAN HELLSTRÖM PÅ FREDAG!!! Det är bara 2 dagar bort! Dock kommer Liseberg vara helt proppfullt med fjortisar och indiekids som röker en i nacken, men det är underbart ändå! Jag har faktiskt inte bestämt att gå med någon men jag lär ju inte vara ensam där. Så det löser sig! Dessutom tycker jag om att vara för mig själv ibland.

Åter till näsdukarna!


Glasvegas - Shine like stars



Den här låten ger mig rysningar. Herregud vad bra Glasvegas är.

You sang along til' your face turned blue











Traditionsenligt var jag igår på Rix Fm Festival med mina goda vänner Felicia och Sofie. En dag som bjöd på värme, solsken, churros och framför allt musik. Vi var i upplevelsebyn ett tag och försökte norpa t-shirt och nyckelband, utan vinst. Men hey, vi fick i alla fall gratis Ballerina! Klockan 16 äntrade husbandet Ramsells scenen för "uppvärmning" i ca 45 minuter. Sen flöt det på, den ena medelmåttiga artisten efter den andra. Det var väl först när Andreas Johnson (Sheeee-eee-eeeeeeeee..) kom som det började bli lite fart på't. Erik Segerstedt spelade piano, Chris Medina sjöng sin What are words och allt avrundades med Danny och EMD. Även om det inte är musik jag lyssnar på tycker jag att Danny är himla kul att se live. Hög partynivå!

Helt okej konsert men på tok för lång med sina 3 timmar. Och en stor besvikelse var att MorronZoo-Roger var sjuk, han är bäst! Trots allt var Rix Fm med vännerna ett perfekt avslut på sommarlovet.

Förlåt att inlägget blev lite osammanhängande, det där med sammanfattning är inte min starka sida!

Jens Lekman - Your arms around me



Längesen jag tipsade om någon låt här på bloggen. Den här är riktigt fin.

Oskar Linnros födelsedagskalas







Efter 4 timmars väntan i en mix av värme/kyla/sol/regn slog klockan äntligen 20.00. Jag och Emilia hade helt perfekt plats, vid gallret längst fram (inte närmast scenen), så att ingen kunde skymma eller trycka oss bakåt. Och skönt att luta sig mot. Nog om det, Oskar var på strålande humör och Debut var helt perfekt som inledning! Han hade bra kontakt med publiken och visade upp sitt band precis lagom mycket. Sen blev det väldigt fint när orkestern från Trollhättan och Hvitfeldtska kom in och spelade hans låtar på stråkar. I mellansnacket berättade Oskar om att han faktiskt fyllde 28 år dagen till ära, men det visste vi ju redan. Genom eld var förstås grym som avslutning! När man gick därifrån tänkte jag "vart tog tiden vägen?". Men en timmes deltagande i Oskars födelsedagskalas är något jag sent lär glömma.

Bilderna är gryniga som vanligt, men annars skulle det ju inte vara min blogg!

Den som väntar på något gott...


Bildkälla Foto: Frank Nordenberg

...väntar på Oskar Linnros! Jajamen, när detta inlägg publiceras sitter jag och Emilia vid Stora scenen på Liseberg och taggar inför grym konsert. Jag har sett fram emot detta hela sommaren, och detta är en perfekt start på slutet (sista sommarlovsveckan).

Dessutom fyller Oskar 28 bast idag, grattis!

Nu är det äntligen sommar, sommar på Liseberg!





Bilder från genrepet!

I måndags bestämde jag och Emma oss för att vara lite galna och gå på Lotta på Liseberg. Jag har vart där en gång förut, för två år sen, och då fick jag sjunga i mikrofonen! Så jag och Lotta är som ler och långhalm nu eller? Vi kom dit en halvtimme före insläpp och då var det redan massvis av folk där. Är The Poodles, Malena Ernman, Rasmus från Talang 2011 och Swingfly verkligen så märkvärdiga? Tydligen! Så vi fick inte så bra platser. Vi satt långt till vänster, men i alla fall på kanten. Kameran var nära oss jättemånga gånger, en gång var den precis bredvid mig men då filmas det inte, såklart! Men det var trevligt ändå. Och Swingfly tog på min hand! Han sprang nämligen ut i publiken och då sträckte alla ut händerna, och han rörde min handflata. Lyckan är gjord!


Eric Saade







Igår kväll var jag på Liseberg med mina två käraste vänner och såg på den populära manspojken Eric Saade. Jag kan inte säga att jag kände mig allt för häftig när publiken mest bestod av barn och fjortisar. Och för att passa in i omgivningen skrev vi hans namn i pannan och på armarna med kajalpenna. Det kändes faktiskt som att han kollade på min panna en gång och log, men jag är inte säker. Jag lyssnar inte på hans musik så jag kände bara igen tre låtar. Publiken verkade inte heller kunna hans texter så det var rätt tråkig stämning. När han skrek "Hoppa!" så var det ett fåtal som gjorde det. Ändå var det enligt honom "den bästa publik jag haft i mitt liv". Undrar om han använt den repliken förut? Haha, nej nu skall jag inte vara så kritisk. Eric verkar trevlig och han verkar hysa stor uppskattning för sina fans. Popular var självklart kvällens höjdpunkt. Och när han tog upp en 12-årig tjej ur publiken som fick en kram, skiva och t-shirt. Det var ett typiskt "Awww...".

Nu ser jag fram emot Oskar Linnros den 15 augusti!

Ett litet tips så här på eftermiddagen


Bildkälla

Jag ville bara tipsa om det nya bandet Serenades. Det består av Adam Olenius (sångare i Shout Out Louds) och Markus Krunegård! Dessa herrar tillhör ju några av mina favoriter. Så nu lyssnas det för fullt på EP:n Birds. Riktigt bra! Debutalbumet släpps den 24 augusti.

Håkan Hellström på Slottsskogsvallen, del 2










Efter 45 minuters försening är vi varma, otåliga och förväntansfulla. Till tonerna av en vacker visa om Göteborg kommer han och bandet äntligen ut på scen. Mungiporna åker spikrakt uppåt. Håkan säger "Det känns som att hela familjen är här, kära göteborgare". Han sjunger och talar med en sån träffsäkerhet, inlevelse och kärlek så att det känns äkta. Mellansnacket är både skämtsamt men också allvar. Jag tycker om att höra honom berätta om vad låtarna betyder. Det bär jag med mig efter konserten och i vardagslyssnandet.

Han spelar många nya låtar men också, till min stora glädje, gamla godingar som En vän med en bil. Det blir som en tidsresa över hur han har utvecklats genom åren. Tänk att det är 11 år sen första skivan! På den stora skärmen bakom ser man gamla bilder och klipp. Publiken för det mesta väldigt energisk och stundvis skakar marken! Jag skrålar med så gott jag kan! Vissa texter sitter ju bättre än andra. Höjdpunkterna låtmässigt är Ramlar, Dom där jag kommer från, River en vacker dröm och såklart Känn ingen sorg för mig Göteborg. I den sistnämnda befinner jag mig i något slags eufori. Så fantastisk känsla som inte går att förstå ifall man inte var där.
Just det, när För sent för Edelweiss spelas är inte Håkan med sitt band utan med ingen mindre än Tomas von Brömssen (aka "han i Saltön"). Tomas säger att han "känner sig som Askungen, som får dansa med prinsen". Det var fint sagt! Håkan är märkbart rörd och säger att det är så stort för honom.

I slutet av konserten skjuts det plötsligt fyrverkerier! Det var väldigt vackert och kändes lite som Håkans sätt att sprida sin kärlek till publiken. Jag hade höga förväntningar och tänkte att sommar + Håkan Hellström aldrig kunde vara dåligt. Men att det skulle vara så fantastiskt bra som det var hade jag aldrig kunnat tro! Att ryggen värker och benen knappt bär mig längre struntar jag i eftersom jag är i ett lyckorus. Håkan, du är ett fenomen utan dess like och du kommer för alltid ha en stor plats i mitt hjärta. Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din.

Petter & September









I onsdags kväll var jag och käraste Emma på Liseberg för att se September och ja, Petter kom väl med på köpet. Det var väldigt många från skolan där. Vi stod i mitten, ungefär som vi gjorde på Veronica. Konserten inleddes med att en okänd kille rappade och det var ingen höjdare. Sen kom Petter och han är inte riktigt min kopp te men jag försökte göra det bästa av det ändå. Men överlycklig blev man efter en halvtimme när September kom ut i turkosa paljettbyxor! Hon är en riktig stjärna och var väldigt bra live. Roligt att hon sjöng sina äldre låtar också. Högsta betyg till henne!

Danny the entertainer







Är precis hemkommen efter att ha poppat i bilen med mina goingar! Nu till konserten, vi var längst fram! Okej, några var ju framför men vi var väldigt nära ändå. Danny bjöd på en riktig show med snygg koreografi och fräcka effekter. När han kom tillbaks för extranummer så sa han "Ni trodde väl inte att jag skulle gå hem utan att spela den här låten?" eller nåt liknande. Det bara skriker In the club i kroppen på oss alla och så fortsätter han och säger "Cassandra". Då var vi rejält snopna. Men sen blev det In the club för hela slanten!
Textmässigt när det gäller låtarna är det ju ganska platt men med dans och beats så blir det väldigt underhållande. Betydligt roligare sätt att spendera sin måndagskväll på än att sitta hemma!

Nu ska jag försöka gå ner i varv och sova. Natti!

Den förtjusande Veronica Maggio




© Gula tulpaner -

Bilder från konserten i fredags. Frustrerande att de blev så gryniga men det är så det blir när man utnyttjar zoomen mycket antar jag. Det var i alla fall väldigt bra och vi hade ganska perfekt plats i mitten.

Tidigare inlägg
RSS 2.0